Mitt nya liv blev inte som jag tänkt mig. Det blev väldigt likt mitt gamla liv. Det började bra i Finland, men det var svårt att hålla kvar vid mitt nya liv när jag kom hem. Jag har gjort misstag. Misstag som lett till att det jag ville ändra på i mitt liv blivit oförändrat. Men. Jag har dragit en linje. Jag har bestämt mig för att stå på mig. Jag är inte nöjd med hur mitt liv ser ut nu. Men det är bättre än förut. Lite bättre. Och lite är väl bättre än ingenting, eller? Jag vet inte. Jag vet inte alls vad jag håller på med. Vems liv är det jag lever egentligen? Varför går jag emot mina egna värderingar hela tiden? Jag vill inte mer nu, men jag orkar inte heller ta tag i problemen. Livet tär på mig.

Det är något som är på väg att hända. Det känns konstigt. Jag har en oro i magen inför detta. Det är så osäkert vad som väntar. Det vore enklast att bara lämna allt. Eller nej, det är nog inte enklast, för det är lämna jag vill göra, men det har jag inte klarat av, så det är inte enkelt. Men det är otäckt att inte veta. Och det känns fel att inte kunna vara öppen. Jag får se vad som händer. Just nu känns det som att mitt liv åker i racerfart mot avgrunden. Om en vecka vet jag mer. Kanske jag hör av mig då. V hörs!